Det stod så, på bergväggen i klippskrevet. Man är ju böjd att hålla med. Han hade hängt i linan i flera dagar innan ingen alls såg den brista.
Historien är bra, men för den som tvingas att konfronteras med sina oändliga begrepp finns ändå en räddning. Det är säkert sant, kunde man säga, att han ännu inte var fri när han hängde helt visst fritt i luften, men ändå med linfästet ordentligt nerklubbat i berget. Men vad skulle han ha skrivit några meter längre ner, om tid hade funnits, på väg ner?
Jag borde inte förbli tyst. Jag hörde en handläggare på försäkringskassan ringa ett samtal och meddela att ansökan om sjukersättning måste avslås. Jag tror att det som mötte henne på andra sidan av telefonlinjen var av samma karaktär som det som inte hann skrivas på bergväggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar