#25

Jag ville bara ro ifred, när du drog i mig.
Vi hade åkt ut till de där stenarna och vände inte om,
men insåg att vi åkt ut av olika anledningar.
Det var nytt för mig då, men blev aldrig riktigt lika nytt igen.
Jag hade fått ett sår på handryggen som började vara. Du hade nytt bandage nedstoppat i vänstra stöveln, och jag lade om såret.
Det är en märklig känsla
att linda handen i ett helt torrt bandage när resten av kroppen är genomblöt.
Ännu mer så när såret är fyllt av var.
Jag tyckte mycket om dina gummistövlar för de innehöll alltid så oväntade saker.
Jag såg aldrig dina fötter, men jag tänkte att de måste vara starka.
Inte alls så beniga som mina.
Men så tog jag aldrig så stora steg som du tog.
Dina stövlar vände aldrig om, och det visste jag ju, men det var ju bara de här stenarna. Sedan ingenting.