#13

Det är vår och ja... naglarna har liksom blivit mjuka. Det är svårt att säga vad det beror på. Men det är ingen fara egentligen, det är bara det att man kanske ibland skulle behöva ha hårda naglar. Om någon kanske behövde hjälp med att avlägsna en nyckel från en ring och då skulle naglarna fylla en viktig funktion, för annars skulle det sluta med att den som försökte avlägsna nyckeln från ringen blev väldigt arg, börjar kanske mumla som om det var fel på hela den här dagen. För här skulle personen bara ta av nyckeln från var den förut befunnit sig i lugn och ro, men det fick personen väl fan inte göra. Inte ens det, nej det skulle bli skrik och osämja och dålig stämning, och det har väl personen helvete för mycket av i den här lägenheten som det är, utan att det här enkla ingreppet på nyckelringen skulle spä på det olustiga, det i grunden olustiga i hela situationen. Och om det nu gick så förtvivlat dåligt att avlägsna nyckeln så kunde kanske det där arga vända sig utåt, mot den som har svaga naglar och som egentligen inte borde känna skuld, för det är vår och då blir naglarna svaga och mjuka och naglarna är ju rakt ingenting som man tänker på när man stiger upp om morgonen och ska duscha av sig. Då kan man inte anklagas för att avsiktligt vilja förstöra någons dag och duscha varmt för att naglarna ska vara mjuka och obrukbara när det handlar om att ta av en nyckel från den ring där den förut befunnit sig, kanske i flera månader som ett löfte eller en tröst. Men nu är ju naglarna mjuka, för det är vår, och vad ska man då ta sig till? Det är inte väl att ställa sig i ett hörn och hoppas på det bästa. Då får man kanske fly, kanske mjukt stänga dörren, men det kanske inte går och då får man kanske slänga igen den, utan att vilja göra det.

Och när naglarna är så mjuka så kanske det är bra att inte komma tillbaka på många timmar. Och kanske bemannar man sig inte förrän man står på en stor äng, med snödrivor i skogsbrynet och tjäle i marken. Och en lapp, i gräset vid fötterna.

Är strax tillbaka

Och då kan man inte veta om lappen är nyskriven eller om den glömdes bort innan snön föll, innan det nya året trädde i kraft och alla nycklar i hela världen fortfarande hörde hemma på de ringar som de borde höra hemma på, innan någon ville ta av den men inte lyckades.

Och då kanske man inte kan göra så mycket annat än att vänta på att den som förut var här, men som för en okänd tid sedan lämnade platsen, kommer tillbaka.