Trötta händer som fingrar på servetter. Bordskivan är blank, ser nystädad ut. Det gör golvet också, rutmönstrat. Och så de trötta händerna. De vet inte vad de gör, de vet inte vart de ska, och oftast vet de heller inte var de har varit.
Det finns sällan något behov av att känna en annan människas liv och umbäranden på djupet. Den meningen borde få en förklaring, men för tillfället kan vi nöja oss med att säga att när förvirrade händer plockar med servetter på ett rent bord i ett rent kollektivkök - då hade det hjälpt att kunna förklara för dem var de kom ifrån. När det inte är möjligt, ja... då får man kanske låta händerna vara, i glömskan och oriktningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar