Jag kunde vakna tidigt om morgonen, jag kunde se mig själv drömma och jag kunde minnas drömmen. Jag förstod drömmen, jag förstod varför bilarna ännu inte hade hunnit bilda långa, nästan orörliga, köer på vägen utanför, men jag visste att de var på väg. Snabbt drack jag ett glas vatten och lade mig till rätta innan de hade hunnit fram. Drömmen är inte verklighet, inte ännu. Ännu är verkligheten främmande drömmen och ännu måste jag välja.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar