#24

Men en hand. Så kunde det ha börjat. Eller kanske en vinge, eller en klo. Att detta något, detta som försöker så hårt, försökte slita ut, eller slita tag, eller bara omsluta. Men om det började med en hand, med vad slutade det då?

Vi kan säga: Vi är klotformade när vi är i vårt tillblivande, men ser oss sedan tvungna att räta ut oss själva. För vem har omsorg om den klotformade?

- Kunde han inte räta ut sig, säger dem.
- Är han förstelnad inför födelsens frihet, muttrade andra.

Nej, inte alls. Men när många förlöses, och rätas ut, så blir det alltid någon som förblir ihopkurad. Och vem ska han då hitta på andra sidan tillblivelsen, om de alla är upprätade och fria? Och vem ryggar inte tillbaka för en klo om man själv bara äger sin egen ihopkuradhet och den egna navelns trygghet?

Och ändå värre: Den som en gång rätade ut sig, den som en gång tillblev möts kanske flera år senare av en klo, en hand eller en vinge som pratar på ett helt annat sätt än vad som fanns att lära, också som upprättstående varelse. Möttes av röster som, med upprättståendet gemensamt, sade att här tillåts ingen, ja ingen alls faktiskt, kura ihop sig igen.

Vad ska vi upprättstående göra med en ihopkurad, säger de, och inser alls inte vilken trygghet som finns i återvändandet. Nej, det blir allt till att resa sig upp, att räta ut ryggraden! lyder ropen.

Den ihopkurade nås av lite näring, inte mycket, men han klarar sig. Värre är det med pappren som sträcks ut mot honom. Att läsa är inte att fundera på, men det står flera män, upprätta, och läser högt på just det främmande språket som får honom att återigen kura ihop sig. De säger, du får allt kura ihop dig i de ihopkurades land om du ska förbli ihopkurad. Här står vi upp för rätten att stå upp!

Och så sträcks denna klo, denna hand eller denna vinge fram mot den ihopkurade och vill såsom slita ut, omsluta eller slita tag i honom. Och då är naveln tryggheten, och att flyga är inte att tala om det heller. Ingen kan flyga som är ihopkrypen. De borde inte ställa sådana krav. Och vad som började med en klo, en hand eller en vinge slutar också där, i en klo, en hand eller en vinge. Som inte försvinner. Och att flyga är inte att tala om.