Under påskhelgen läser jag den utmärkta "Min ekonomiska historia" av Jon Kenneth Gailbraith. Flera gånger under dagen (som förövrigt spenderades i solen vid vattnet på långholmen) skrockade jag till, så som man gör när man vill ha vatten på sin kran och får det i oanade mängder.
Några citat, som alla behandlar depressionen under 30-talet:
"En stor del av den ekonomiska diskussionen handlade om nödvändigheten av att upprätthålla och uppmuntra näringslivets tro på framtiden. Därför borde statens roll begränsas. Ett undantag från den regeln som man var beredd att godta var inrättandet av Reconstruction Finance Corporation i December 1931. Dess uppgift var att ställa borgen för farligt sårbara banker och andra finansiella institutioner. Då som nu var ingripanden för att stödja institutioner av det slaget en godtagbar form av statlig politik. Till skillnad från socialbidrag till de fattiga ansågs det inte vara skadligt."
"Men när en ekonomisk recession inträffar sker till slut en stabilisering på en ny jämviktsnivå, en nivå med låg produktion och betydande arbetslöshet. De som inte påverkas eller som påverkas mindre av raset eller de som har reserver att köpa och konsumera för fortsätter att spendera. Det håller igång ekonomin på en lägre nivå. Och det finns inget avgörande skäl för att detta nya jämviktsläge inte kommer att bestå. Tron på att det måste ske en automatisk återgång till ett högt eller fullt utnyttjande av realkapital och arbetskraft är ett utslag av politiska förhoppningar och övertygelser, inte av den ekonomiska verkligheten."
"En av de minst omtalade och mest obehagliga ekonomiska sanningarna för de riktigt förmögna är att en rimligt jämn inkomstfördelning i samhället är ytterst funktionell"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar