#12

Det finns en bild som vi gärna vill bekänna oss till. Den som handlar om höst, fuktig luft, regnstövlar och en stickad tröja. En korg av näver, inte dyr, men ordentlig.
Den handlar om ett rådjur på avstånd mellan trädstammarna, en nos som vibrerar och en ångande djurhud. Och vi kommer att stå helt stilla, för att inte skrämma iväg rådjuret, som ser stort ut jämfört med dem som vi sett på tv, men som vi kommer beskriva för våra vänner som litet. Några sekunder kommer vi att ha stannat upp, säger vi, och tiden följde oss. Också tiden stannade upp, som om den väntade på att världen skulle röra sig. Och någon svamp kommer vi inte att ha hittat, trots att vi tog med oss en svampbok som tydligt visade vilka svampar vi inte skulle plocka, förutom de som var vitprickiga mot röd bakgrund. De är giftiga, precis som liljekonvaljer, och det kommer vi att ha vetat på förhand. Men det är alltid bra att ta med sig en bok, om man skulle tveka. Så kommer vi att säga till våra vänner, när de frågar. Sedan kommer vi att skratta och säga att eftersom vi inte hittade en enda svamp, så körde vi inom konsum, som ju faktiskt har bäst svamp av de stora affärerna, och köpte lite kantareller på vägen hem. Det är ju så himla gott att steka dem i smör, med det har ni väl redan testat, kommer vi att säga.

Och de kommer att tro oss.