Solen föll in på trasmattan i hallen. Du stod utanför ytterdörren när jag öppnade. Det var längesedan sist, och du såg trött ut. Jag frågade ingenting, men märkte att det droppade från din knutna hand. Det var sjögräs.
Så återvände du. Tyst, med vått sjögräs i handen. Det var inte så jag mindes dig, men jag har aldrig förstått mig på tiden och vad den gör med människor. Du somnade ganska fort. Solen lyste inte längre på trasmattan när jag tyst gick ut genom dörren.
Du sov fortfarande när jag kom tillbaka. Försiktigt bytte jag ut det sjögräs som du kom med mot det som jag hade hämtat från stranden, och jag hjälpte dina fingrar att sluta sig igen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar