Ibland säger man att det aldrig är för sent. Att det är för tidigt att säga att det är för sent. Så mycket bättre så, än att veta att det är för sent att säga att det är för tidigt.
Ibland när du spelade fel började du gråta. Jag förstod dig. Du sa ibland att det mest handlade om stycket. Att om någon skriver ett stycke, så är det din plikt att spela det på rätt sätt. Jag vet att det inte var därför du grät. Istället så, att du ville säga någonting, kanske bevisa någonting. Att det var därför du grät, för att du inte kunde bevisa någonting. För din egen skull.
Jag skulle trösta då, och jag förstod att det var för min egen skull. Sedan ville jag inte längre, och det var för min egen skull, det också. Men sa att det var för vår skull.
När man använder pluralformen så, så är det fyra väggar och fågelklor i nacken. Och det är för länge sedan för sent att säga att det är för tidigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar