#7

Nu i dagarna har Aftonbladets nya fattigblogg blivit ett hett diskussionsämne. DN:s Johan Croneman menar att det är usel journalistik, medan Aftonbladets chefredaktör Jan Helin pratar om att gå i fronten för en ny sorts journalistik.

Låt oss först fastslå att det inte är ett nytt grepp som Aftonbladet tar. Att simulera situationer med personer som vet hur man skildrar dem har funnits sedan mediernas uppkomst. Det behöver heller inte vara ett dumt sätt att ge uppmärksamhet åt något som man tycker är viktigt att diskutera. Jag har läst flera böcker som på ett seriöst sätt är skrivna ur en arrangerad situation.

Det finns ändå ett problem med Aftonbladets projekt. Det är inte den arrangerade situationen som sticker i ögonen på läsarna och journalistkollegorna. Det är utgångspunkten.
Jessica Ritzén skriver:
"Har jackan på när en kollega ringer.
– Jag har inte tid just nu. Måste hämta matlådan jag glömde hemma. Har inte råd att betala 65 spänn i matsalen"

Det är inte en realistisk skildring av hur det är att leva fattig. Det är en orealistisk skildring av en medelklasstillvaro.

Nej, Jessica Ritzén, att betala 65 kronor för en lunch är inte en vardag som dina läsare delar. Och vi behöver inte gå på socialbidrag för att förstå att det är en ekonomisk omöjlighet att ha det som vana. Som du.