Att bringa ordning bland oordningen. Att ställa till oordning hos ordningen. Det är den högre stående ordningen. Min egen roll skiftar från dag till dag, ibland är jag ordningen, ibland dess motsats. Ibland ett tredje, en deltagande betraktare.
På samma sätt är det med vår natur. Ibland betyder det något att omtanke i sin egen konstruktion säger att omtanke kräver att vi tänker om, som om vårt ursprung är ont. Andra dagar betyder det än mer att vi har lyckats göra omtanke till ett eget ord, utan en tanke på att tänka om. Att vi befinner oss i ordet, inte i försöket att skapa det ur dess motsats.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar