torsdag 13 augusti 2009
#28
Jag trodde de var förbjudna
sedan år tillbaka
Men de var kanske bara ovanliga.
Du sa att du hade sett en svävare
men det var längesedan.
Nu såg vi ju en till slut, men den lärde oss ingenting.
Till slut tror man att det är förbjudet,
men det kanske bara är ovanligt.
När jag var i en lövskog visste jag inte att de
håller på att dö bort. Nytt liv
kommer att växa, men inga löv.
Alla Sveriges skogar håller på att bli granskogar.
Vi borde kanske förlika oss med tanken
men det kan vara svårt att förstå
hur skogen känner över det där.
Den kommer kanske tro att det är förbjudet med löv,
när det egentligen bara är ovanligt.
onsdag 12 augusti 2009
#25
Vi hade åkt ut till de där stenarna och vände inte om,
men insåg att vi åkt ut av olika anledningar.
Det var nytt för mig då, men blev aldrig riktigt lika nytt igen.
Jag hade fått ett sår på handryggen som började vara. Du hade nytt bandage nedstoppat i vänstra stöveln, och jag lade om såret.
Det är en märklig känsla
att linda handen i ett helt torrt bandage när resten av kroppen är genomblöt.
Ännu mer så när såret är fyllt av var.
Jag tyckte mycket om dina gummistövlar för de innehöll alltid så oväntade saker.
Jag såg aldrig dina fötter, men jag tänkte att de måste vara starka.
Inte alls så beniga som mina.
Men så tog jag aldrig så stora steg som du tog.
Dina stövlar vände aldrig om, och det visste jag ju, men det var ju bara de här stenarna. Sedan ingenting.
#43
Du tyckte att det var otrevligt
att ingen bad om hjälp.
Jag sa att det kanske är därför djuren har försvunnit härifrån.
För att de hade lämnat spår efter sig. På en sådan plats
är det kanske svårt att stanna.
Om bara någon kunde fråga efter vägen, sa du.
Vi hittar ju inte här, sa jag.
Vi hittar ju inte ens djuren.
#45
Vi drar oss ofta för att spekulera, och du drog dig undan.
Jag sa till dig att de inte var levande längre,
men det kunde du inte förstå att jag sa.
Det var svårt då, att förstå. Ofta rör sig inte älgar i de trakterna.
Vid ett pensionat berättade en man en legend. Men han visste ingenting
om älgar.
Det kunde vi se direkt.
Det kunde vi iallafall se direkt.
#20
3 steg räckte långt och täckte ett område stort som Åland.
Man vänder inte tillbaka när det finns en sten 500 meter ut i havet.
Jag vet att du inte gick på vatten, men det såg så ut.
När människor inte längre tror på vad de ser tror jag.
Jag såg dig, du tog så stora steg, och fastän
du hade stövlar så knarrade det när du gick på gummi.
Jag såg bilder därifrån, från Åland. Det var inte alls då, men det såg likadant ut.
Det såg inte ut som om ett dugg hade förändrats.
När människor inte längre tror på vad de ser tror jag.
Det var bruna klippor och ibland var bilden kluven, på mitten.
Det såg ut som om en man med yxa inte tyckte om bilden.
Jag vet att jag brukar tro när människor inte tror på vad de ser, men det
kan jag bara inte tro.
torsdag 16 juli 2009
#3
En syn hade inträtt i hans drömmar. Han, talaren, hade funnit sig innesluten i en kokong som långsamt, i det närmaste ceremoniellt, hade rört sig genom atmosfären och sjunkit in i en omloppsbana runt solen på precis det avstånd som höll kokongen och den därinne slumrande kroppen varm utan att den brände sig.
Det ankom på åhörarna att ställa sig till missionens förfogande, vilket många gjorde. Vi får inte glömma bort det, att många villigt ställde upp. Att många byggde den farkost som aldrig någonsin hade förutsättningarna för att lyfta från jordens yta.
torsdag 9 juli 2009
#56
Det stod så, på bergväggen i klippskrevet. Man är ju böjd att hålla med. Han hade hängt i linan i flera dagar innan ingen alls såg den brista.
Historien är bra, men för den som tvingas att konfronteras med sina oändliga begrepp finns ändå en räddning. Det är säkert sant, kunde man säga, att han ännu inte var fri när han hängde helt visst fritt i luften, men ändå med linfästet ordentligt nerklubbat i berget. Men vad skulle han ha skrivit några meter längre ner, om tid hade funnits, på väg ner?
Jag borde inte förbli tyst. Jag hörde en handläggare på försäkringskassan ringa ett samtal och meddela att ansökan om sjukersättning måste avslås. Jag tror att det som mötte henne på andra sidan av telefonlinjen var av samma karaktär som det som inte hann skrivas på bergväggen.